Hathor

Ups and downs, kan man kalla dagar som dessa …
Livet är som en berg- och dalbana i ena stunden var jag glad över att Swedbank hade gått ut med en bra rapport. Aktien rusar upp och jag säljer av min andel…Pengar som ska investeras i annat 😀 En härlig känsla 😀

Sedan kan man spekulera i hur bra delårsrapporten var för samtliga inblandade. Tycker självklart synd om de drabbade, vill säga de 800 anställda som ska varslas, men ”business is business” aktien går upp ca 6%, jag säljer av och glädjer mig över styrkan som Swedbank återigen påvisar.

Jag har ALLTID varit en trogen Sparbanken – Föreningssparbanken – Swedbank – kund. Kommer ihåg första kontakten och de goda bemötandet man fick av banktanterna : ) För det var just de det var, tanter, antagligen var de runt 30 då, men i mina ögon var de snälla men väldigt ”gamla” banktanter : )

All eloge till mina föräldrar som tidigt förklarade hur viktigt det var att spara. Dåvarande Swedbank kallades Sparbanken och de hade ett Rosa Pantern-konto, dvs. barnsparkonto. Rosa Pantern-kontot fungerade på så sätt att man fick ett klistermärke, en rosa panter för varje tiokrona som man satte in på sparkontot. Man kunde max få ett klistermärke i veckan och då hela häftet var fullt så fick man ett kassettband med Rosa Pantern-hits 🙂 Modern, bra musik som man lyssnade på och som släpptes i olika volumes…jag hade samlat ihop flera stycken.

En passande bild: Dagens barn kommer aldrig förstå kopplingen mellan dessa två…

Dessa små saker gjorde så att man blev ”peppad” till att spara, plötsligt var det kul att spara och att gå till banken.. Ytterligare en positiv sak är att jag än idag, nästan trettio år senare fortfarande känner igen många ansikten då jag går in på bankkontoret i Skövde, de gamla tanterna känns som gamla bekanta och man hejar på varandra vart man än träffas, även fast det nu har gått mer än 15 år sedan jag flyttade från stan…märkligt men positivt 🙂

Varför jag skrev att livet är en berg- och dalbana…

Igår var just en sådan dag…jag säljer av mina kära swedbankaktier med vinst. Allt är på topp…!
Därefter skulle jag ta mig till Arlanda för att möta upp min syster och min systerdotter som varit utomlands i över en månad.

På väg ut ur lägenheten får jag syn på en blöja som av någon konstig anledningen ligger vid ytterdörren, jag lyfter upp den för att slänga ned den i sopnedkastet. Blöjan i ena handen och lägenhetsnycklarna i den andra, låser snabbt lägenheten och vänder mig om för att öppna locket till sopnedkastet. Slänger i all hast ned nyckelknippan i sopnedkastet och inser i samma sekund att jag slängt fel och försöker att fånga nycklarna i luften men reagerar inte lika snabbt som en stålkvinna skulle ha gjort och de åker ner…typiskt!!

Eftersom det i vår bostadsrättsförening inte är ett vanligt sopnedkast utan ett sopsug så är det omöjligt att ta sig in i soprummet. Jag vägrar inse att jag inte kommer kunna få tag i mina nycklar och börjar ringa runt till alla möjliga. Först ringer jag till fastighetsskötarna, vilka förklarar att jag omöjligen kommer kunna få tag i nycklarna, för sopsuget tömdes flera gånger om dagen och nycklarna var antagligen redan på väg till sopstationen. Irriterad som jag var lät jag mig ändå inte vilseledas, så jag ringde vidare…ett nej är bara ett nej närmare ett ja (tänkte säljarskallen inom mig)…

Bostadsrättsföreningen svarade att det var kört, det var bara att acceptera att nycklarna var borta…jag kunde glömma att jag skulle kunna få tag i dem. Jag var inte ledsen för alla nycklars skull, utan det var nyckelknippan (en blå simfena) och nyckeln från huset i Skövde som jag var mest ledsen över. Nyckelknippan symboliserar min första intjänade stora vinst och ”guld”nyckeln är över 28 år gammal. Det var nyckeln till huset i Skövde där jag hade växt upp…i det ögonblicket kändes allt bara surt!

Jag småsprang till St Eriksplan för att hinna med första bästa flygbussen till Arlanda. På väg mot Arlanda pratade jag med en vän som sa att det måste finnas en lösning, något måste man väl kunna göra för att stoppa processen? Tänk om man råkade slänga ner en diamantring av ett värde på flera miljoner kronor, skulle det bara vara kört? Han hade en poäng, så jag tänkte snabbt och började googla på sopsug Stockholm, så många företag kan det väl inte vara som håller på med sopsug, tänkte jag???

Ringde till första bästa (Logiwaste AB) som låg högst rankad på google. Tyvärr, svarade den snälla herrn i luren, tyvärr så är det inte vi som sköter sopsuget i din bostadsrättsförening. Jag frågade artigt om han möjligtvis kunde ana vilket företag det var som skötte sopsuget på Hagagatan. Envac, svarade herrn, jag tippar på att det är Envac…Tack, svarade jag och kände hur hoppet inom mig tändes!

Jag ringde bums till Envac och den snälla tanten (idag får alla vara tanter) var väldigt tillmötesgående. Hon blockerade soptömningen och förklarade att det var tur att jag reagerade så snabbt, för tömningen skulle ske om ca 40 min, så skulle jag ha ringt in efter 16.00 så skulle det ha varit försent. Den snälla tanten blockerade ventilerna i sopsuget så att ingen tömning kunde ske och  förklarade att hon skulle skicka ut en gubbe senast imorgon (läs idag) som skulle leta igenom soporna….Ååååå så glad jag var…: )

Imorses ringde jag Envac igen, för att säkerhetsställa att de inte hade glömt bort mig. Sopgubben var redan på väg och jag träffade honom utanför porten då jag skulle lämna barnen på förskolan. Då de endast hanterade kontantbetalning så gick jag iväg för att hämta ut pengar medan han grävde bland soporna.

Sopgubben som gräver efter mina nycklar.:)

Efter nästan 45 min lyckades han fiska upp mina nycklar. Ååååååå så glad jag blev, kändes som om man hade lyckats med mission impossible….millisekunden det tog att slänga ner nyckelknippan i sopnedkastet kostade mig 800 kr men jag var på gott humör, sopgubben fick 100 kr i dricks för att han hade varit så snäll och för att han hade gjort min dag…:D

Här ser ni en bild på de lortiga nycklarna precis efter det att jag hade fått dem av sopgubben 🙂

YEAYYY !!! LET THIS WEDNESDAY BEGIN!!! 🙂 🙂 🙂