Anna: I was extremely nervous to post this but I know it wil help alot of people. And if I get negative comments, as long as I helped at least one person, it was worth it. This is my story. Feel free to comment and share.
I made this for people who have struggled or still struggle with self harm. To let them know it can get better you just have to stay strong and keep telling yourself it will get better. You are not alone and someone is always there…
…jako hrabro…Uh kako me rastuzi ovo…
Rätt svar: 2)
2. Vinkeln mellan rygg och ben bör vara större än 90 grader för att minska påfrestningen på ryggradens nedre del och armvinkeln mellan överarm och underarm bör vara större än 90 grader för att ge en lägre statisk belastning.
Bilden ovan visar en inte alltför ovanlig position för en person sittande vid en dator. Vilket av nedanstående alternativ ger en klar förbättring rent ergonomiskt?
Välj ett alternativ:
Tryck här för RÄTT SVAR 🙂
Jutros sam u 07:50 krenula na posao.
Vozom ruta od 24 min.
Sastanak.
Rucak oko pola 2.
Usput kupim zlatnu narukvicu.
Nastavila raditi do 20:15.
Usput kupila mlijeka, cokolade i caja od vanilije.
Vozom kuci jos 24 min
Setnja do kuce, vecera. (Hvala partneru sto me je docekao s vecerom).
Sati 21:47, sjedim idalje u radnom odijelu i razmisljam.
Odjednom mi naumpalo da bi jako dobro bilo da
isplaniram kako se preseliti u Tursku. Makar 3 mjeseca,
mislim da bi bilo dovoljno da se stekne osjecaj da li se svidja ili je ili je totalni promasaj.
Kazu treba oko 5000 lira/mjesecno za jednu 4-clanu porodicu…?
Mislim da ce mi to biti cilj 2015, da 2016 polagano odselimo
u Tursku….Istanbul….bice to nice…:)
Nije krv voda, ipak sam ja 1/16 turkinja…
A sad se evo druzim s svojim “najboljim prijateljom”, zove se
Acer, definitivno je top prioritiran u mom zivotu.
Partner mi izasao trenirati, dosadilo mu slusati kako ga
gnjavim oko kilaze, pa reko hajd bolje da se priprema za Beach 2015.
Rekla sam mu da se mora vise truditi ako misli da se zajedno vidjamo na plazi 😉
A ja cu fino da se pruzim na sofu, stavim laptop u krilo…vala nisam dzabe cokoladu kupovala…
ipak valja i sutra ujutru na posao…
e vala ne postavljala ti ja pjesmu Ekrema Jevrica, ovo je definitivno vise moj style a i podsjeca me na odmor u Turskoj :D….
HAPPY WEEKEND YA`LL 😀
PS. Naslov posta nema nikakve veze s postom…osim truncic, i to dio s Ekremom….nije ni njemu lako…
https://www.youtube.com/watch?v=TYVChHD_xw4
Sve nesto hocu da napisem, pa hocu nesto da ispricam, ali nikako, mozda ja nisam ta koja prati trendove 😉 …ali se zadnjih par dana cudim/”ibretim” nekim izjavama…Mozda ja to ne razumijem zato sto sam ipak rodjena a i odrasla tamo gdje su za moj um “normalni ljudi”…
Maloprije sam cula jedan post od jedne bosanke da su homoseksualci umnobolesnici!?!
Ali otkad su homosexualci umnobolesnici? Izgleda da sam propustila nesto na nastavi, ali idalje mi nisu takve izjave jasne, bila bih jako zahvalna da mi neko tu teoriju moze opsirnije pojasniti?
Meni recimo dosta stvari nisu jasne s tim ljudima sto nisu na zapadu odrasli. Ne znam samo ako smijem da ih nabrojim, jer bojim se da cu koga povrijediti, …ovdje kazu pusti ih sta oni znaju…nije dovoljno sto su prosli kroz toliko patnje i zla, te ostali bez svega i svacega…
I haj budi pametan…uvijek moras vagati kako da se ponasas i koliko da pricas da nebi koga povrijedio. Pazis da se ne osjeca ponizenim, manje vrijednim etc…Nemoj da udaras na ego, nemoj umalovazati….jer trebas paziti i ponasati se uvijek tako kako zelis da se svak prema tebi ponasa…
Pitam svog tatu/oca/babu (sad namjerno pisem sve da me ne moze niko svrstati po tom) sta misli, da li su homosexualci umnobolesnici?
Nasmija se i odgovori: …”moraju prihvatiti to sto Europa hoce”…a pored toga nek stvaraju teorije kako zele…
Ne znam da sam ista pametnija postala…!?!
Trend ili trendovi…sta ces, neko ih stvara, a neko ih prati…a nekog se i ne tice, radi kako zeli i boli ga briga za ostale…et i ja napisala post na bosanskom 😉 tadaaaaa…
I helgen var det dags för familjens första långtur med vår nyinköpta bil. Vi åkte till Gävle för att träffa Peter, en gammal klasskompis som jag lärde känna i Borlänge för x antal år sedan. Vi hade inte träffats på jättelänge, säkert 2 år!! Tänk vad tiden går snabbt, på mindre än två år så har han hunnit skaffa två barn och hus, så jag blev glatt överraskad då jag fick höra att jag inte bara skulle träffa Åke, 1 år och 3 månader gammal, utan även lilla Märta, 4 veckor gammal :))) Bra jobbat Peter och Malin 😀
Vi gräddade våfflor och hade det jättetrevligt. Jag provade en ovanligt god kombination av våfflor, med kaviar, lök och créme fraiche, SUPERGOTT! Rekommenderas!
En bild på “salta” våfflor 🙂
Vi blev även bjudna på annat gott som Peters sambo Malin hade bakat. Goda saffransbullar och glögg- och pepparkaksbollar. Vilka smaskigheter!! Jag kommer definitivt försöka baka dem framöver:)
Lånade bilder från tresmulor 🙂
Malin är jätteduktig på att baka så följ gärna hennes blogg “TRE SMULOR” och få lite inspiration till julbaket. Här hittar ni massor av smarriga recept. MUMS! 🙂
Roadtripen avslutades med en tur in till Gävle centrum. För vad är en tur till Gävle om man inte har sett den berömda julbocken?
Får se hur lång tid det kommer att dröja innan det är någon som tuttar eld på den ;))
Så här ser den ut iallafall 🙂 Tack ska ni ha Peter & Malin det här får vi göra om :)Tjoflöjt!
Idag var det show, två eldartister uppträdde utanför Telenorbutiken.
Vällingby torg var fullt med människor som var där för att se årets Luciakonsert.
Jag kan för allt i världen inte förstå hur man kan ha show i enbart linne då det är minusgrader ute!! Brr…:)) Under dessa två minuter som det tog att spela in denna filmsnutt så frös jag både tårna, benen och fingrarna av mig…tacka vet jag sommaren, längtar redan… 🙂
Sweden 7 in the morning…no wonder it’s hard to wake up…:)
Kvinnan tar en bild på sitt ansikte varje dag i ett år. Filmen innehåller ett dolt budskap, först verkar allt bra och kvinnan är glad. Men allt eftersom filmen fortskrider så träder bilden av något helt annat fram i hennes ansikte.
OBS! Varning för starka bilder.
På hennes lapp i slutet står:
”Hjälp mig, jag vet inte om jag kan vänta tills i morgon.”
2013 gjordes över 27 000 anmälningar av misshandel mot kvinnor över 18 år i Sverige. I en majoritet av fallen var kvinnan och den misstänkte bekanta med varandra. Men mörkertalen är stora och tidigare studier har visat att så lite som var femte fall anmäls till polisen.
Filmen är producerad av serbiska organisationen B92. Deras mål är att väcka uppmärksamhet kring våld i hemmet.
Det är hemskt att se, ändå händer det varje dag. Jag tycker det här är värt att uppmärksamma. Dela gärna du också.
Har du varit utsatt för ett sexuellt övergrepp eller känner någon som har varit det? Känner du dig orolig över dig själv eller en vän? Här nedan hittar du platser dit du kan vända dig för att få hjälp, stöd och råd.
https://www.kvinnojouren.se/fler-anmaler-kvinnomisshandel
https://www.roks.se
https://www.svt.se/dokumentarfilm/hit-kan-du-vanda-dig-for-att-fa-hjalp-och-stod
Ups and downs, kan man kalla dagar som dessa …
Livet är som en berg- och dalbana i ena stunden var jag glad över att Swedbank hade gått ut med en bra rapport. Aktien rusar upp och jag säljer av min andel…Pengar som ska investeras i annat 😀 En härlig känsla 😀
Sedan kan man spekulera i hur bra delårsrapporten var för samtliga inblandade. Tycker självklart synd om de drabbade, vill säga de 800 anställda som ska varslas, men ”business is business” aktien går upp ca 6%, jag säljer av och glädjer mig över styrkan som Swedbank återigen påvisar.
Jag har ALLTID varit en trogen Sparbanken – Föreningssparbanken – Swedbank – kund. Kommer ihåg första kontakten och de goda bemötandet man fick av banktanterna : ) För det var just de det var, tanter, antagligen var de runt 30 då, men i mina ögon var de snälla men väldigt ”gamla” banktanter : )
All eloge till mina föräldrar som tidigt förklarade hur viktigt det var att spara. Dåvarande Swedbank kallades Sparbanken och de hade ett Rosa Pantern-konto, dvs. barnsparkonto. Rosa Pantern-kontot fungerade på så sätt att man fick ett klistermärke, en rosa panter för varje tiokrona som man satte in på sparkontot. Man kunde max få ett klistermärke i veckan och då hela häftet var fullt så fick man ett kassettband med Rosa Pantern-hits 🙂 Modern, bra musik som man lyssnade på och som släpptes i olika volumes…jag hade samlat ihop flera stycken.
En passande bild: Dagens barn kommer aldrig förstå kopplingen mellan dessa två…
Dessa små saker gjorde så att man blev ”peppad” till att spara, plötsligt var det kul att spara och att gå till banken.. Ytterligare en positiv sak är att jag än idag, nästan trettio år senare fortfarande känner igen många ansikten då jag går in på bankkontoret i Skövde, de gamla tanterna känns som gamla bekanta och man hejar på varandra vart man än träffas, även fast det nu har gått mer än 15 år sedan jag flyttade från stan…märkligt men positivt 🙂
Varför jag skrev att livet är en berg- och dalbana…
Igår var just en sådan dag…jag säljer av mina kära swedbankaktier med vinst. Allt är på topp…!
Därefter skulle jag ta mig till Arlanda för att möta upp min syster och min systerdotter som varit utomlands i över en månad.
På väg ut ur lägenheten får jag syn på en blöja som av någon konstig anledningen ligger vid ytterdörren, jag lyfter upp den för att slänga ned den i sopnedkastet. Blöjan i ena handen och lägenhetsnycklarna i den andra, låser snabbt lägenheten och vänder mig om för att öppna locket till sopnedkastet. Slänger i all hast ned nyckelknippan i sopnedkastet och inser i samma sekund att jag slängt fel och försöker att fånga nycklarna i luften men reagerar inte lika snabbt som en stålkvinna skulle ha gjort och de åker ner…typiskt!!
Eftersom det i vår bostadsrättsförening inte är ett vanligt sopnedkast utan ett sopsug så är det omöjligt att ta sig in i soprummet. Jag vägrar inse att jag inte kommer kunna få tag i mina nycklar och börjar ringa runt till alla möjliga. Först ringer jag till fastighetsskötarna, vilka förklarar att jag omöjligen kommer kunna få tag i nycklarna, för sopsuget tömdes flera gånger om dagen och nycklarna var antagligen redan på väg till sopstationen. Irriterad som jag var lät jag mig ändå inte vilseledas, så jag ringde vidare…ett nej är bara ett nej närmare ett ja (tänkte säljarskallen inom mig)…
Bostadsrättsföreningen svarade att det var kört, det var bara att acceptera att nycklarna var borta…jag kunde glömma att jag skulle kunna få tag i dem. Jag var inte ledsen för alla nycklars skull, utan det var nyckelknippan (en blå simfena) och nyckeln från huset i Skövde som jag var mest ledsen över. Nyckelknippan symboliserar min första intjänade stora vinst och ”guld”nyckeln är över 28 år gammal. Det var nyckeln till huset i Skövde där jag hade växt upp…i det ögonblicket kändes allt bara surt!
Jag småsprang till St Eriksplan för att hinna med första bästa flygbussen till Arlanda. På väg mot Arlanda pratade jag med en vän som sa att det måste finnas en lösning, något måste man väl kunna göra för att stoppa processen? Tänk om man råkade slänga ner en diamantring av ett värde på flera miljoner kronor, skulle det bara vara kört? Han hade en poäng, så jag tänkte snabbt och började googla på sopsug Stockholm, så många företag kan det väl inte vara som håller på med sopsug, tänkte jag???
Ringde till första bästa (Logiwaste AB) som låg högst rankad på google. Tyvärr, svarade den snälla herrn i luren, tyvärr så är det inte vi som sköter sopsuget i din bostadsrättsförening. Jag frågade artigt om han möjligtvis kunde ana vilket företag det var som skötte sopsuget på Hagagatan. Envac, svarade herrn, jag tippar på att det är Envac…Tack, svarade jag och kände hur hoppet inom mig tändes!
Jag ringde bums till Envac och den snälla tanten (idag får alla vara tanter) var väldigt tillmötesgående. Hon blockerade soptömningen och förklarade att det var tur att jag reagerade så snabbt, för tömningen skulle ske om ca 40 min, så skulle jag ha ringt in efter 16.00 så skulle det ha varit försent. Den snälla tanten blockerade ventilerna i sopsuget så att ingen tömning kunde ske och förklarade att hon skulle skicka ut en gubbe senast imorgon (läs idag) som skulle leta igenom soporna….Ååååå så glad jag var…: )
Imorses ringde jag Envac igen, för att säkerhetsställa att de inte hade glömt bort mig. Sopgubben var redan på väg och jag träffade honom utanför porten då jag skulle lämna barnen på förskolan. Då de endast hanterade kontantbetalning så gick jag iväg för att hämta ut pengar medan han grävde bland soporna.
Sopgubben som gräver efter mina nycklar.:)
Efter nästan 45 min lyckades han fiska upp mina nycklar. Ååååååå så glad jag blev, kändes som om man hade lyckats med mission impossible….millisekunden det tog att slänga ner nyckelknippan i sopnedkastet kostade mig 800 kr men jag var på gott humör, sopgubben fick 100 kr i dricks för att han hade varit så snäll och för att han hade gjort min dag…:D
Här ser ni en bild på de lortiga nycklarna precis efter det att jag hade fått dem av sopgubben 🙂
YEAYYY !!! LET THIS WEDNESDAY BEGIN!!! 🙂 🙂 🙂
